För ett tag sen var jag och en vän och tog ett glas. Vi sitter och pratar med några av hennes vänner då jag skymtar en kille några bord bort. Det var som en uppenbarelse, denna kille var så otroligt vacker. Perfekta drag, fylliga läppar, halvlångt vågigt mörkbrunt hår. Han var nog det vackraste jag sett på länge. Jag kommer på mig själv sittandes uppe bland molnen stirrandes på denna underbara varelse. Perfektion.

Sen ställer han och hans sällskap upp och jag märker att folk börjar titta på denna kille. Jag är helt uppe i hans ansiktsdrag och rörelser att jag inte märker att han saknar ett ben. Folk stirrar sig galna. Och jag fylls med ilska jämtemot dem. Här står världens finaste. Vad gör det att han saknar några cm av en kroppsdel? Mindre älskvärd? Mindre intressant? Det är som om han i samma sekund som han förlorade sitt ben blev ett cirkusdjur, något folk kan kolla på, kommentera och nedvärdera. Jag blir så uppåt öronen förbannad på dömande folk.

Denna kille blev bara vackrare och attraktivare desto längre jag såg honom. Jag såg så mycket osäkerhet, sårbarhet och skönhet. Vad tänkte han? Bilden av honom har verkligen satt sig i mitt huvud.

07:40

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *